Rabatt, bonus eller annan liknande förmån är skattepliktig. Personalrabatter är under vissa förutsättningar skattefria. När det gäller räntefria lån eller lån med lägre ränta som en arbetsgivare lämnar till en anställd, då ska den anställde beskattas för förmånen som inkomst av tjänst.

Lån och låneavtal

Med lån menas i detta sammanhang en penningtransaktion som grundar sig på ett kreditavtal. Förskott på lön eller annan ersättning, normala kreditköp hos arbetsgivaren och liknande ses därför inte som lån. Både kortfristiga lån och lån av mindre belopp omfattas dock av förmånsreglerna.

En förutsättning för beskattning är att låneavtalet innebär en förmån och att förmånen erhållits på grund av tjänsten eller uppdraget. En förmån uppkommer om lånet lämnats på villkor som är mer förmånliga än de marknadsmässiga.

När det gäller banker och andra kreditinstitut som erbjuder lån till allmänheten uppstår en skattepliktig förmån om de anställda erbjuds lån till mer fördelaktiga villkor än de som allmänheten erbjuds. För övriga arbetsgivare ska jämförelse göras med de marknadsmässiga villkor för kreditgivning som gäller vid tiden för låneavtalet. Reglerna gäller även lån som

Beräkning av förmånsvärdet

En förutsättning för ränteförmån är att den avtalade räntan understiger marknadsräntan vid lånetillfället. Förmånen beräknas sedan schablonmässigt med utgångspunkt i statslåneräntan (SLR), som fastställs av Riksgälden.

För räntefria lån, lån med fast ränta och lån där räntan utgår i fast förhållande till marknadsräntan, är förmånens värde skillnaden mellan SLR vid lånetillfället + 1 procent (jämförelseräntan) och den avtalade räntesatsen. Jämförelseräntan ska dock uppgå till lägst 0,5 procent.

För lån med rörlig ränta är förmånens värde skillnaden mellan SLR vid utgången av november året före inkomståret + 1 procent (jämförelseräntan) och den avtalade räntesatsen. Jämförelseräntan ska dock uppgå till lägst 0,5 procent.

Exempel

Vid utgången av november 2016 var SLR 0,27 procent. För inkomståret 2017 ska då förmånens värde beräknas till skillnaden mellan (0,27 + 1 =) 1,27 procent och den avtalade räntan.

Observera att det inte alltid uppkommer en skattepliktig förmån även om den avtalade räntan understiger marknadsräntan. Om marknadsräntan för ett visst lån med fast ränta är till exempel 5 procent och SLR 2 procent räcker det att den anställde betalar (2 + 1 =) 3 procent i ränta för att någon skattepliktig förmån inte ska uppkomma.

Arbetsgivarens redovisning

Arbetsgivaren ska redovisa ränteförmånen månad för månad i arbetsgivardeklarationerna. Detta gäller även om den anställde t.ex. bara betalar ränta för lånet var tredje månad. Förmånsvärdet ska redovisas på lönekontrolluppgiften (KU10). Värdet av förmånen anges i ruta 012 och kryssmarkering görs i ruta 044 på KU10. Förmånsvärdet och eventuellt betald ränta redovisas i ruta 540 på kontrolluppgiften för ränteutgift (KU25).

Exempel

Den 1 januari 2017 lånade Anna 50 000 kronor av arbetsgivaren till en fast ränta på 1 procent. Räntan som betalas till arbetsgivaren under året uppgår till 50 000 kronor x 1 procent = 500 kronor. Statslåneräntan uppgick vid lånetillfället till 1,05 procent. Ränteförmånens procentsats beräknas till (1,05 + 1 – 1) = 1,05 procent. Skattepliktig förmån för 2017 blir därför (50 000 kronor x 1,05 procent) = 525 kronor.

Arbetsgivaren redovisar ränteförmån med (525 kronor/12) = 43 kronor i arbetsgivardeklarationen varje månad, och samma belopp läggs till Annas månadslön innan skatteavdraget görs.

På lönekontrolluppgiften (KU10) redovisar arbetsgivaren 525 kronor vid kod 012 och kryssmarkering görs vid kod 044. Vid kod 540 på KU25 redovisas förmånsvärdet och den ränta som Anna betalat kontant (525+ 500) = 1 025 kronor. Beloppet vid kod 540 är avdragsgillt för Anna i inkomstslaget kapital.